Enligt många kallat "Grå Måndag" idag kan även jag hålla med om att den här dagen var lite grå på sina ställen. MEN.. Skall inte ju gå händelserna i förväg utan starta som många andra gör, nämligen från början. i mitt fall var det då jag för kanske hundrade gången bara i år slog väckaklockan i golvet med ett tydligt knokande slag så att den inte skulle kunna resa sig igen efter 10 snozminuter. så klart slår då sömnen tillbaka och man vaknar alldeles för sent för att hinna gör allt det där som man brukar göra på morgonen. far iväg med frukost i ena handen och tandborsten i den andra. byxorna halvt hängandes på knäna, flashar rumpan för granntanten som hämtar tidningen. fipplar med nykeln till bilen samtidigt som man på något trixit sätt tar på sig jackan. får upp dörren och slänger in väskan man hängt över huvudet, fastnar och slungas med. väl på plats. ALLT lugnt! tänker man till tonerna av en harklande saab 93 motor. 3.2.1 kör. plattan i botten, inser shocken att man har i backen. hinner precis bromsa innan bilen nästan kysser grannens döda buskar. omstart och 3.2.1 iväg.
Det tidiga morgonuppvaknandet är nog det bästa männskligheten har kommit på tror jag. OCH vilken vilja till att överleva. Jag mena, bara den sträckan man kör mellan hemmet och "jobbet" eller annat är ju rena james bond fasonerna. man kör som en dåre och pekar finger åt dom som är i vägen samtidigt som man stäler in en vettig radiokanal och sväljer frukosten hel. samt även mentalt tar en powernapp för att då man stiger ur bilen sen skall verka som en herakles. Detta är bara ett betende man har mellan bilen och in i bygnaden. För när man väl kommer in och man träffar alla och utbrister "Vilken underbar morgon, inte sant?" möts man ju av "ööööh" från 12 chobackas. För då man väl börjar jobba skall man ju visa hur sjukt trött man är och tävla i vem som är trötast och halsa 10 muggar kaffe var.
Men tillbaka till där jag nu befann mig. Dramasalen, Nösnäsgymnasiet, Stenungsund. Min gammla skola, mitt gammla hem. vad gjorde jag där? Jo jag hade till uppgiften att sköta ljudet under estettreornas pjäs Kvinnornas Dekamerone. En pjäs som kortfattat beskrivet är barnföddsel, sex och våldtäkter ur ett lite berättandes perspektiv. TYP! vår första publik bestod av ett gäng nyfödda byggare bob barn som kom in, satt sig snyggt och pråpert ner vid var sin stol. Sen på "3" slängde sig samtliga ner i ligande stälning, i och över stolar och gradänger. Såg väldigt mysigt ut får jag säga. Pjäsen koms igenom tillslut och alla pusta ut, för en stund.
Den andra förestälningen blev mycket bättre, den här gången är jag helt utan ironi.
vi hade då nämligen besök av estet etorna och ett film team från Media Programet. de filmade allt och alla blev ju glada till slut. Mitt bidragande i pjäserna var då att trycka på play och stopp knappen på sterion 18 till 19 gånger och in i mellan där springa ner på scen och våldta en. Ett gediget arbete av en gedigen man.
Efter draman och allt i skolan kände jag att nu var det ju dags att agera lite mer vuxet. Så då bar det av till mitt vanliga rapporteringsmötet på Arbetsförmedlingen. man skall vara där någon gång mellan 12-2. jag kom ditt två minuter i två. fint folk kommer sist sägs det. När jag kom in, så mötes jag av en 10 skalig skara människor som hade ett A4 stor pappers nr lapp vadera. gjorde som dem och tog mitt strå och vänta. mötet håller man med en person som står mitt i rummet med en dator och alla andra befinner sig runt om henne. så där satt man och lyssna på den ennes och den andres ursäkter till varför de inte sökt jobb. "Har du sökt några jobb?" "-nej" "Men gör det då" även jag fick föra den dialogen den här gången då jag har legat sjuk denna veckan. bättre nu och skall MONSTER söka den här veckan! jag vill ju impa på dem på nästa möte.
Nu skall jag sluta babbla och har ni kanske har tröttnat på allt pladder från mig så nu skall jag ta mig en kop te och svara på mina 3 missade samtal på mobilen.
