Igår lyste solen som aldrig för. Kan ha sagt det förut men igår lyste den faktist ännu mer en tidigare dagar. Det var varmt också. Så varmt att jackan kunde kännas som en överdrift. Jag ägnade dagen till att strosa i parken och nere på stan. När jag hade gått en bra stund fick jag ett SMS av julia där hon frågade om jag ville vara med på kudkriget på järntorget senare den dagen. Förstod först ingen ting, då jag inte tidigare hade hört talas om detta. Men som vanligt svarade jag ju självklart JA till att delta i det stora kudkriget. Jag hittade dock ingen kude (som var bilig nog för mig) så i rena paniken, stunden innan start for jag in på leksaksaffären i nordstan och köpte ett gosedjur som kunde likna sig i en duva. det roliga med den var inte bara att den var bilig utan att man kunde måla på den med tillhörande pennor och mallar. Så på spårvagnen mellan brunsparken och järntorget ägnade jag de sista minutrarna åt att göra mig beräd på slakning av dun och tyg. Jag målade den hårdeaste av krigsmålningar på duvan och stälde mig startklar. Adrenalinet pumpade och mina ögon färgades röda. nu skulle det vara dags. Dörrarna for upp och jag sprang in i dimman. En dimma av flygande dunfjädrar från stupade och glömda kudar.