Gift, fru och barn. Då man hör just dessa orden tänker man oftast kanske på någon som är inom rammen av vuxenhet. Dessa orden kom mig till handa för några dagar sen.

Min storebror som sen några år tillbaka bossat sig i kina ringde hem till mig och mamma en dag. ”jag kommer ju hem om en månad, och undrar då om jag kunde få ställa till med ett bröllop. Sen föresten så skall du kanske bli farbror till vintern”. Först reagerade jag lite fundersamt oj hur skall mamma tackla det här som har vart lite orolig att sonen inte mer skall komma hem till Sverige, fast det övergick snabbt till ett lyckorus som håller i sig än. Tänk jag skall bli farbror till en liten gullig asiat. Och min storebror skall bli man på riktigt. För ett bröllop är ju just på riktigt, och något vad vi i Sverige ser som vuxet. Annars skulle ju alla bara gå och gifta sig hur som helst, vilket i och för sig folk gör ibland.

Jag blir både stolt och rörd över att min bror har blivit så lycklig och glad på sistone. För när man vet det så gör det ju inget att han bor ett halvt jordklot bort. Även om man stundtals saknar honom. Och Joyana är verkligen en toppen tjej, skall bli roligt att få träffa henne igen.
Så på måndag invaderar dem vårt hem och den 6 juni på självaste nationaldagen smäller det. Då skall Niklas och Joyana bli ett med varandra med hjälp av en Präst som Niklas redan som yngre sa att just han skulle viga honom i framtiden. Den framtiden är snart idag.